Jag minns tiden innan internet, jag minns tiden med internet men utan bredband… Jag minns inte exakt när bredbandet kom. Men jag minns en tonåring som grälade med sina föräldrar om kostnaden av att vara ute på internet för länge. Jag minns tiden innan sociala medier. Aftonbladet chat, MSN, Lunarstorm, Playahead och sen 2007 förändrades allt när Facebook slog igenom i Sverige. Sedan igen när smartphone gjorde entré och sociala medier blev lika närvarande som luften vi andas.
Vi lever just nu i en snabbt föränderlig värld, den digitala utvecklingen har tagit oss med storm och människans innovationstakt ökar exponentiellt. Jag tänker ofta på mina samtal med min mormor. När jag bodde kvar och sedan pluggade i Uppsala så brukade jag ofta gå hem till henne och äta lunch. Vi pratade om mycket. Något som stack ut med samtalen med mormor, var att hon kunde berätta om storslagna historiska saker som hänt under hennes livstid, och hon kunde minnas precis var hon var, vad hon gjorde och när något hände. Som t.ex. när bilen kom till Öland. För under hennes uppväxt så hände saker med något jämnare mellanrum än nu, och innovationer var något unikt och historiskt. Någonstans vid Spice Girls generationens födelse så förändras detta och innovationerna sker nästan simultant. I en blinkning gick vi från 2G till 5G, vi gick från att köra automat till elbil till självkörande bilar. Vi har utvecklat AI, VR, Swish, fler lösningar för eltillförsel och vi har skickat ut en Tesla i rymden.
”Innovationerna sker nästan simultant... Det är inte konstigt att vi känner oss överväldigade och ibland något förändringsfientliga. ”
– MALIN FREIMAN MOEZZI, LEG. PSYKOLOG
Förändring starkt kopplad till nutidens kompetensförsörjning
En undersökning från 2014 predicerade att inom 30 år skulle 57% av alla jobb komma att ersättas av digitala lösningar. Nu, år 2022 är den motsvarande siffran 21% vilket skulle innebära 1 miljon jobb. Men du behöver inte oroa dig för att du kommer stå där utan jobb, utan det prediceras även att 1,3 miljoner nya jobb kommer att ha uppfunnits. Jag hörde någonstans att 80% av de jobb som mina barn i förskoleålder kommer jobba med ännu inte har uppfunnits. Så Spice Girls-generationen behöver inte ens bemöda sig med att fråga sina barn vad de vill bli när de blir stora.
”År 2027 förväntas 50% av nuvarande kompetensbehov att ha förändrats, så hur ska vi då kunna säkra kompetensförsörjningen om vi primärt rekryterar på tidigare kunskap och erfarenhet?”
– MALIN FREIMAN MOEZZI, LEG. PSYKOLOG
Det här betyder också att vi nu faktiskt måste förändra både vår syn på kompetens, men också våra rekryteringsmetoder. Det går inte längre att förlita sig på hur saker och ting har varit, organisationer måste bli mer proaktiva och se till trender och börja rekrytera/utbilda sin personal och chefer i det för att hänga med. År 2027 förväntas 50% av nuvarande kompetensbehov att ha förändrats, så hur ska vi då kunna säkra kompetensförsörjningen om vi primärt rekryterar på tidigare kunskap och erfarenhet? En ekvation som aldrig går ihop. I stället måste vi se till vilka som kan utveckla den kompetensen internt eller vilka externa kandidater som har de egenskaper som behövs för att bli framgångsrik i en ny roll oavsett erfarenhet.
Varför går det så långsamt?
Digitala lösningar för att rekrytera har funnits i över ett årtionde, algoritmer och arbetspsykologiska tester har funnits längre än så. Det är egentligen ingen ny innovation längre. Ändå är många fortfarande överväldigade eller förändringsfientliga inför denna förändring. Och jag fattar det (typ), det är inget konstigare än att vi har svårt för att lita på bilens autopilot. Vi människor har svårt för känslan av kontrollförlust, och att lämna urvalsbeslut till algoritmer och data är att släppa ifrån sig kontrollen. Det är dock inte så att vi längre kastar oss ut i något obeprövat, utan vi vet nu att tester har en självklar plats i urvalsprocesser. Vi vet att de gör mest nytta tidigt i urvalsskede för att öka träffsäkerheten och minska diskriminering. Vi vet också att ostrukturerade intervjuer kan vara så dåliga att de är sämre en slumpen(!) och ändå är det alldeles för få som använder sig av en strukturerad intervjumetod. Vi försöker allt som oftast att automatisera och effektivisera vårt arbete, utan att tumma på kvalitet. Varför är det då så svårt att ta till sig av en lösning som redan finns och bevisats vara bättre?
Idag kan nog ingen av oss föreställa sig att åka en hiss som är manuellt styrd. Utan vi går in, trycker på en knapp och litar på att den automatiska hissen tar oss säkert dit vi vill. Låt oss snälla försöka ha samma inställning till valida tester i rekrytering från och med nu.