10 kognitiva bias och hur de påverkar vårt sätt att se på coronakrisen

10 kognitiva bias och hur de påverkar vårt sätt att se på coronakrisen


apr 18 2020
10 kognitiva bias och hur de påverkar vårt sätt att se på coronakrisen

Varför hamstrar vi toalettpapper? Och hur kommer det sig att den svenska befolkningen antingen hyllar eller sågar Anders Tegnell? I den kris som vi befinner oss i just nu så behöver vi förhålla oss till situationer som vi aldrig tidigare stått inför. Genom kognitiva bias försöker vår hjärna hjälpa oss att ta genvägar till snabba beslut, men de kan också ge oss en snedvriden verklighetsuppfattning.

Utan att vi är medvetna om det så påverkas våra beslut och åsikter hela tiden av kognitiva bias, alltså tankemönster som kan få vår egen bild av omvärlden att avvika från den faktiska verkligheten. Vi vill ofta tro att våra åsikter och handlingar är de bästa och i kriser som med covid-19 syns det på många olika sätt. Det menar Micco Grönholm, head of future på Helsingborgs stad, som först skrev om dessa kognitiva bias på LinkedIn.

Med evolutionens hjälp har vi utvecklat kognitiva bias som hjälper oss att fatta beslut snabbt, ofta automatiskt och helt omedvetet. Men de här genvägarna kan skapa problem för oss när vi står inför fara, nya situationer och komplexa problem. Micco Grönholm har listat 10 kognitiva bias och hur de påverkar oss i förhållande till covid-19.

LÄS MER: Ny studie: Det finns inga typiskt manliga och kvinnliga beteenden

1. Belief Bias

Stora problem kräver stora lösningar, eller? När vi tittar på hur skolor slår igen, människor förbjuds att gå ut och hela nationer stänger ner till följd av covid-19 så kan uppmaningar som att ”tvätta händerna” och ”hålla avstånd” kännas rent av löjliga. När vi står inför stora utmaningar vill vi ta till lösningar som vi upplever står i proportion till krisen vi befinner oss i. Vilka åtgärder som får, eller inte får, bäst effekt kan vi underestimera i beräkningen.  

Av samma anledning köper vi på oss toalettpapper, pasta och fiskbullar i mängder. Trots att livsmedelsföretagen om och om igen intygar att maten inte kommer att ta slut så fyller vi skåpen för att det känns bra, inte för att någon studie eller expert säger att det är rätt sak att göra.  

Vårt stora fokus på ”rätt åtgärder” under pandemin kan förklaras genom vårt belief bias. Det syftar till människans tendens att utvärdera och acceptera slutsatser som sanna eftersom de är trovärdiga – inte för att de är baserade på sanna fakta.  

2. Bandwagoneffekten

På samma sätt som vi vill se stora åtgärder för att lösa stora kriser, så har vi också en tendens att snegla på hur grannen löser problem och sedan göra likadant. Enligt bandwagoneffekten så har vi människor lätt för att tro på och göra saker bara för att andra gör det.

När vi ser hur personen framför oss i kön på mataffären lassar upp 10 paket toalettpapper på bandet känner vi att vi borde göra likadant. När Norge, Danmark och Finland stänger skolorna är det inte så konstigt att vi förväntar oss att Sverige ska göra samma sak. 

Bandwagoneffekten kan kopplas tillbaka till människans tidiga utveckling då gruppen, lojalitet och överlevnad var det som var centralt. Vår vilja att göra som ”alla andra” har dock inget att göra med den faktiska effekt som åtgärden får. Den här typen av grupptänk kan leda till att lösningar som är enklare för gemene man att förstå vinner över de mer komplexa lösningarna.

3. Anchoring bias

När vi träffar en ny person skapar vi snabbt en bild av hur personen är. Den bilden har vi sedan väldigt svårt att ändra på, oavsett om vi vill det eller inte. Vi tenderar att gå tillbaka och tänja och vrida lite på bilden, snarare än att ändra den helt.

Anchoring bias förklarar vår förmåga att låta vår första bedömning av något påverka vår bedömning av allt annat som följer i frågan. När covid-19 började spridas i Kina och vi fick höra att det var samma typ av virus som orsakat SARS-utbrottet i början av 2000-talet, blev det också snabbt vår måttstock för hur farligt det nya viruset var för oss. Det är därför lätt hänt att all ny information om covid-19 bedöms utifrån den där första SARS-liknelsen, inte som helt ny.  

4. Framing effect

Enligt psykologerna Daniel Kahneman och Amos Tverskys forskningsexperiment från 1981 så tenderar vi människor att fatta olika beslut beroende på om de alternativ som erbjuds presenteras med positiva eller negativa konnotationer. Experimentet gick ut på att en grupp försökspersoner fick sätta sig in i en fiktiv situation där USA förberedde sig för ett utbrott av en asiatisk sjukdom som riskerade att döda 600 amerikaner.  

Halva gruppen fick välja mellan:
– Program A, där 200 av de 600 människorna kunde räddas, eller…
– Program B, som innebar 1/3 sannolikhet att samtliga 600 personer skulle räddas och 2/3 sannolikhet att inga kunde räddas.

72 procent av deltagarna valde program A.

Den andra halvan av gruppen fick välja mellan:
– Program C, där 400 personer skulle dö, eller…
– Program D, som innebar 1/3 sannolikhet att ingen skulle dö och 2/3 sannolikhet att samtliga skulle dö.

78 procent av deltagarna valde program D.

I själva verket är det ingen skillnad mellan program A och C, samt program B och D. Den enda skillnaden är hur de presenteras. När programmen hänvisade till antalet räddade liv föredrog deltagarna de säkra alternativen (A/C), men när de presenterades som antalet dödsfall föredrogs det mer osäkra programmet (D/B).

Framingeffekten kan påverka oss i allt ifrån hur vi tar in nyheter till hur regeringar styr. Ska vi rädda liv eller undvika dödsfall? Är det viktigaste att rädda näringslivet eller undvika att fler hamnar i arbetslöshet? Är konnotationen positiv (som att rädda liv), tenderar vi att undvika risker. Är konnotationen däremot negativ (som att undvika dödsfall), är vi däremot mer riskbenägna.

5. Avaliability heuristic

De scenarion som vi enkelt kan minnas och föreställa oss känns också mer viktiga och sannolika, till skillnad från de scenarion som vi inte kan föreställa oss eller ta direkt ur minnet.

Vi kan dagligen se videoklipp från länder i karantän och djurmarknader i Kina. Vi läser intervjuer med forskare med olika teorier och anhöriga som förlorat sina närmsta. Pandemin känns på så vis nära oss, vilket gör att vi har lätt för att föreställa oss den ännu farligare. Det i sin tur föder mer rädsla och panik.

6. Neglect probability

När vi är rädda, stressade och pressade så kan vår förmåga att värdera sannolikheten i olika utfall försämras. Vi tenderar att tänka mer på de negativa konsekvenserna som kanske kan hända, snarare än att fokusera på det mest trovärda scenariot.

Mitt i krisen vi befinner oss i just nu så är det därför lätt att vi lägger allt vårt fokus på  att det värsta tänkbara kommer att ske, istället för att utifrån forskning och experter värdera hur troligt det är att det faktiskt kommer att ske.

7. Negativity bias

Vår överlevnadsinstinkt, som sitter djupt rotad inom oss sedan evigheter tillbaka, säger åt oss att fokusera på det dåliga och negativa för att ha större chans att upptäcka faror i tid. På så vis har vi möjlighet att fly och överleva.

I dagens samhälle har vi fortfarande en fallenhet för att lägga fokus på de negativa istället för det positiva eller neutrala. Vår negativity bias gör oss mer mottagliga för negativa nyheter än glada. Det leder också till att de dåliga nyheterna kan verka större och ha mer inverkan på oss än vad de egentligen har.

8. Information bias

Ju mer information vi har om ett ämne desto bättre beslut kan vi fatta, visst? Nja, riktigt så är det inte. Mer information leder i sig inte till bättre beslut. För mycket information kan göra oss förvirrade och handlingsförlamade. Coronakrisen är en helt ny situation utan facit och ibland kan den bästa lösningen vara att agera snabbt och lära längs vägen, snarare än att sitta och vänta på mer information.

9. Dunning-Kruger-effekten

En person som är inkompetent inom ett område är också oförmögen att förstå att man är inkompetent. Det leder till att personen överskattar sin kompetens i högre grad än kompetenta personer. Det räcker alltså med att läsa några Wikipedia-artiklar om gamla pandemier, uppdatera Twitter-flödet och följa medias nyhetsrapportering för att Sverige helt plötsligt ska bestå av hundratusentals coronaexperter som alla vet hur situationen bäst borde lösas.

Forskarna David Dunning och Justin Kruger förklarar paradoxen genom att kunskapen och färdigheterna som krävs för att bli bra på något ofta är precis desamma som krävs för att inse att vi inte är bra på det. Det leder till att vi inte bara tror att vi är bättre på saker än vad vi är, vi har även svårt att ändra vår egen självbild. På samma sätt kan vi ha svårt att lita på dem som vi vet har både mer utbildning och erfarenhet i ämnet.

10. Confirmation bias

För att känna att vi har koll på läget och världen omkring oss så söker vi gärna information som bekräftar våra redan existerande fördomar och föreställningar. Vad leder det till? Det påverkar hur vi tar in, tolkar och agerar på ny information.

De som är övertygade om att Sveriges utmärkande strategi för att hantera coronakrisen är felaktig kommer kontinuerligt att leta efter information som bekräftar den övertygelsen. På samma sätt kommer de som litar på att Anders Tegnell och regeringen fattar rätt beslut att leta efter bevis som stödjer det.

5 tips: Så hanterar du dina kognitiva bias

Du kan aldrig bli 100 procent fri från dina kognitiva bias, däremot kan du öka din kunskap och medvetenhet kring dem. På så viss kan du i viss mån hantera dem och effekterna de har på ditt beslutsfattande. I sin artikel på LinkedIn listar Micco Grönholm 5 steg för hur du gör, här kommer tipsen igen:

Läs på

Det första du måste göra är att lära dig om vilka kognitiva bias som finns, hur vi hamnar i dem och hur de påverkar oss. Ha aldrig som mål att bli helt fri från kognitiva bias, det går inte. Det gäller även dig som inte tror att du påverkas – ingen är immun!

Träna din hjärna

När du vet hur du påverkas kan du börja utvärdera ditt tänkande och dina beslut. Fundera över varför du tror att du fattar beslut som du gör, varför du resonerar på ett visst sätt och hur du analyserar situationer och människor.

Sluta aldrig att ifrågasätta

För att ständigt vara medveten om dina kognitiva bias bör du ha som vana att ifrågasätta dig själv. Försök att alltid överväga andra alternativ än vad du automatiskt tror är det bästa. Lyssna på vad andra tycker.

Ha osäkerhet som utgångsläge

Att få ett ”jag vet inte” som svar på en fråga kan kännas frustrerande, men faktum är att osäkerhet är ett bra utgångsläge. Det visar nämligen att du har ett öppet sinne och är redo att ta in olika perspektiv och lösningar.

Sluta mata ditt ego

Ibland kan viljan av att ha rätt ta överhanden. Våga reflektera över din egen självbild och självsäkerhet. Lägger du mer tid på att bräcka andras argument än vad du lägger på att göra mer research? Lägg mer tid på att undersöka varför du tror att du vet det du gör än att hävda din egen kompetens.

LÄS MER: Så hittar ni framtidens ledare i organisationen

ÄMNEN & TAGGAR
LÄS MER ARTIKLAR
Vad menas egentligen med ”potential”?
jul 08 2020
Psykologen förklarar: Därför är det bra att få göra tester när du söker ett jobb
jul 07 2020
Så fungerar personlighetstestet MAP – och det säger resultatet om dig
jul 07 2020
Ska du göra Matrigma? Så fungerar testet – och så förbereder du dig
jul 07 2020
5 vanliga frågor och svar om begåvningstestet Matrigma
jul 07 2020
2 tester du ska kombinera för en inkluderande och träffsäker rekrytering
jul 07 2020